Idag var det dags för den stora testdagen, vilket inte blev så stort med tanke på att testomanen (jag) ju redan hade koll på hur det hade gått. Men... vi visste ju ändå inte riktigt, det är ju faktiskt fredagen den 13.. =)

Testet från kliniken visade positivt som väntat och jag kunde glatt ringa in och meddela detta.

Vi bokade in en tid för det första ultraljudet (vul - vaginalt ultraljud) så fredagen den 27 juni kommer vi att få veta om allting ser okej ut. Nervöst.

(Man blir ju inte mindre nervös av att läsa på nätet om alla som verkar ha råkat ut för sk. ofostrig graviditet dvs. när graviditeten pågår för att kroppen inte har fattat att fostret har dött =/ hu! Det verkar ju rätt vanligt dessutom!? Nä, jag tror minsann det får bli googleförbud för mig nu fram till ultraljudet)

Jag kommer att göra mitt vul i vecka 7(6+5) och det är inte säkert att man ser nåt så tidigt heller så bara för att det skulle hända så är det inte katastrof. Isåfall får man komma tillbaka på kontroll igen lite senare. Egentligen skulle jag bokas in veckan efter men eftersom jag kommer börja jobba då och var ledig veckan före så frågade jag om det funkade med den 27:de och då sköterskan trodde det skulle funka så körde vi på det. Jag kanske ångrar mig lite.. men nu är det som det är så vecka 7 får det bli!

Några vidare gravidkrämpor har jag inte känt av mer än att jag har lite molvärk (lite som mensvärk, men det ska tydligen vara vanligt att känna så eftersom livmodern nu växer) och under ett par dagar har känt mig lite olustig, alltså inte direkt illamående utan mer .. nästan illamående. Svårt att förklara.

Slutade med progesteronet dvs Lutinus också idag på sköterskans inrådan. Hon sa att nu producerar kroppen själv sådant så det är bara onödigt att hålla på att kladda med det. Ett välkommet inslag kan sägas! Bye bye vaggisar!

 
Till vänster: Clearblue-test från i onsdags, Till höger: klinikens test från idag

Clearbluetestet gav ett plus så nu blir det väntan på det oficiella testet på fredag. Lååånga dagar dit, men glatt pirriga dagar! BM 29 idag och ingen mens i sikte! Nu hoppas vi att allt är som det ska och att de små (eller den, troligen) vill stanna kvar. =)

Idag är det ruvardag 11 och mensen lyser underbart nog fortfarande med sin frånvaro. spott spott peppar peppar!

I onsdags, på ruvardag 9, efter det tråkiga brevet från kliniken, kände jag mig lite hängig så jag beslöt mig för att göra ett "tjuvtest" dvs graviditetstest fast lite busigt lång före klinikens datum. Jag tänkte att om det fanns en mikroskopisk chans att det kunde visa svagt positivt åtminstonde så ville jag ta den, jag hade ju läst på nätet att många andra som tjuvtestar faktisk får utslag på stickan så tidigt.

Ovitrellen, sprutan vi tog för att sätta igång ägglossningen, sitter kvar i kroppen 10-12 dagar efter det att man tagit den har jag hört och den kan ge utslag på stickan, men nu var det 15 dagar sedan vi tog den.

En nackdel med att testa för tidigt kan ju förstås vara att testet visar positivt ..för att några dagar senare visa negativt, detta pga att kroppen utsöndrar hcg i blodet när ägget fäster men om ägget inte fortsätter växa och stöts ut så stannar ändå hcg kvar i kroppen ett tag till för att sedan försvinna. Många kvinnor vet ju inte om att de har tidiga missfall just på grund av att man normalt kanske inte testar så tidigt utan när mensen kommer så tar man det som att allting är som vanligt.

Jag hade en tanke om att ifall detta andra IVF-försöket går åt pipsvängen så vore det ändå intressant att se om det hände nåt överhuvudtaget där inne, förra gången var testet ju fet-blankt på ruvardag 11 och ingen graviditet. Nada! Det ägget kan ju inte ens ägnat livmodern en blick innan det elakt seglade vidare och hamnade  i trosskyddet.

Sen tänkte jag också att om testet nu skulle visa negativt så var jag dels ändå inställd på det och därför förberedd men dels kunde ju deppet inte bli värre än det redan var den dagen så... testa vs inte testa 1 - 0 !

Jag hade clearbluetest hemma sen tidigare men även en drös billiga test från testlagret så jag provade med ett sådant. Testet skulle ligga och gosa till sig i minst 5 minuter och när de fem minuterna gått så tittade jag på det och förväntade mig att det skulle vara helt tomt.. men vänta nu.... vafasen!! Det är ju TVÅ streck!!!??? Alltså det ena strecket var jättesvagt men det fanns där! Eller inbillade jag mig? Jag stirrade som en galning på det och kunde konstatera att jo, det var faktiskt ett streck där ... shit! och då hade jag ändå tagit testet på kvällen och inte på morgonen när koncentrationen av hcg är som störst sägs det. Eftersom jag har testat negativt en gång förra IVF-rundan så vet jag ju hur otäckt tom och vit stickan är annars..

Dagen efter, ruvardag 10, var jag alltså uppe med tuppen och testade igen. Jajamensan strecket var kvar, fortfarande väldigt svagt, men ändå. Jag har hört att hcg ökar ungefär varannan, var tredjedag men hos en del kan det ta längre tid än så innan strecket blir starkare. Självklart var jag tvungen att testa idag igen, fortfarande ett streck, fast svagt. (kom igen, öka då!!!)

Jag kan säga att oavsett hur det går med det här strecket så har det varit väldigt positivt för mig att testa såhär tidigt för nu kan man iaf må lite bra de här dagarna, och hoppas och längta och tänka postivt. Om smällen kommer så hade den ju gjort det ändå så jag tror inte alls att det är någon nackdel, jag mår hellre bra och njuter av känslan än att gå runt och deppa och tänka att allt är kört. =)

Imorgon tänkte jag testa med ett clearbluetest och se om det kan ge bättre utslag, det är förmodligen en bra bit känsligare än de billiga teststickorna jag provat med nu. ..så får vi se hur det går, men som jag har sagt tusen gånger, HÅLL TUMMARNA!! Oficiell testdag är om en vecka, måtte det öka tills dess!

Ser ni strecket till vänster om kontrollstrecket? =)

Idag kom det med posten, brevet vi väntat på. Brevet från kliniken som talar om för oss ifall det blev något eller några ägg till frysen den här gången. Förra gången var de inte i tillräckligt god form för att frysas men kanske den här gången?

Läskigt att öppna ett kuvert vars innehåll betyder så mycket..

Dessvärre var brevet inte särskilt kul att läsa alls =(

Det var inte möjligt att frysförvara något av våra embryon. Nehä..

Som tidigare sagt, behöver ju inte detta betyda att de ägg vi fick insatta är lika ap-kassa men självklart kan jag inte låta bli att tänka att det kanske är kört den här gången också. Eller sattes verkligen guldäggen/t in nu?

Med tanke på att jag har molvärk, precis som när mensen är på gång, och det "känns" mens i hela kroppen så är det svårt att hålla hoppet uppe, men vi får försöka! Jag blöder inte, det är bra. Idag är det BM (beräknad mens) 26 och det var då jag började blöda lite lätt förra gången. Jobbigt att inte veta! Jag önskar att jag kunde sia, bara någon vecka fram i tiden.. men nu kan jag ju inte det så det är bara att bita ihop, och vänta .. och vänta..

Som tur är så har jag ett stort skolarbete att jobba med så dagarna liksom bara rinner iväg. Men ändå.

"AAAAAAHHHHHHHHRRRRGGGGHHH" .. sådär, ett frustrationsvrål kanske gör susen. Så, nu kör vi vidare och hoppas på det bästa! =)

Idag är det ruvardag 6 och jag fortsätter kämpa med Lutinuset, byxknappen och nervositeten.

Jag är lite svullen om magen, förmodligen pga progesteronet, så jag tycker att om jag ändå är lite "tjockis" så kan jag väl få fortsätta vara det? Alltså borde det vara bäst för alla parter att ett eller två små embryon stannar kvar. Fullt logiskt! =)

Igår ringde inte min mobil för klockan 3-Lutinuset. Klockan blev därmed åtta på kvällen innan det slog mig att jag inte hade tagit dagens andra dos. Lite panik! Hur gör man då? Fick läsa igenom bipacksedeln och kom fram till att iaf inte ta dubbel dos så jag fick ta den andra dosen och sen hålla mig vaken till 02 på natten (tur att det var lördag) för att ta den sista dagsdosen då istället. Ställde som kompensation klockan på ett par timmar senare i morse för att ta första dosen då så idag runt tre är jag nog ifatt igen. Det var det enda sättet jag kunde komma på så jag inte tappade en dos på en dag. Och jag fick sovmorgon! (normalt går jag upp sju även på helgen för att ta Lutinuset)

..Hoppas på att det inte spelar nån roll för de små pluttisarna. Om de (den) har bestämt sig för att stanna så har de redan gjort det nu skulle jag tro så det handlar väl bara om att isåfall få dem att vilja vara kvar. (Tyvärr kan man ju inte fluffa till kuddar åt dem eller annat mys .. men hoppas de trivs iaf, där inne bland... gucket...) =)

Nu är det fem sex dagar kvar till BM (Beräknad mens) så nu är det snart några jobbiga dagar som kommer. Hu.

Testdag är förresten på fredagen den 13 ... vet inte om det är det ultimata hehe.. men vi får väl se hur det går nu, om jag inte har börjat blöda tills dess så finns det nog gott hopp =) *tumhåller*

Det var en nästan omänskligt jobbig väntan idag. Kliniken skulle ju ringa ifall inga ägg blev befruktade, men mobilen förblev sådär skönt tyst. Phew!

En kvart innan bokad tid mötte jag upp min man utanför kliniken och vi var båda väldigt pirrigt spända på hur det har gått med de små äggen =)

Vi blev tilldelade ett rum där jag återigen fick tråckla på mig de fina långstrumporna och en sjukhusmorgonrock och sen fick vi information om våra ägg.

Det visade sig att av de 5 ägg vi fick ut under äggplocket hade samtliga befruktats och 4 av 5 hade delat sig fint till åtta celler precis som de ska göra efter tre dagar. Den femte var tydligen inte riktigt med på banan. Det var såå befriande att höra att vi fick så "många" normalt befruktade ägg!

Ägginsättningen gick precis som förra gången väldigt smidigt, men med den utelämnade detaljen "hysterisk kissnödighet" som jag lyckades med sist. Med andra ord, allt gick hur bra som helst och vi fick se två små söta ägg på skärmen innan de sattes in.

De andra två odlar de vidare för att se om de klarar att frysas in och det beskedet får vi, som förra gången, med brev så snart de vet hur det har gått med det.

Så nu är jag alltså ruvandes igen och den här gången på två små fina ägg som vi verkligen hoppas vill stanna hos oss, minst ett av dem! Håll tummarna så hårt ni någonsin kan! =)

Sov lite som en trött gris i natt, inte alls lika nervös som förra gången eftersom vi ju nu visste vad som väntade.

Tiden var satt en timme tidigare än förra gången så det blev till att upp tidigt, zombiesluka i sig flytande frukost (för min del) och sen sätta sig i bilen för att åka till kliniken.

Väl på plats var det precis som förra gången, vi blev tilldelade ett rum, jag fick ta på mig den snygga sjukhussärken och tjusiga långstrumpor och så svälja ner två alvedon och en stesolid (lugnande tablett).

När min man skulle lämna sitt bidrag var det rummet upptaget så han fick utföra sitt mission efter äggplocket istället.

En sköterska kom in och satte en infart i armen på mig. Det var inte helt enkelt denna gången heller men tillslut lyckades hon hitta ett litet kärl som var med på banan! Jag är tydligen väldigt snål med mitt blod hehe.

Efter en kort stunds vila fick vi gå in till rummet där äggplocket skulle äga rum. Min man fick den fina sjukhusrocken på sig och båda fick vi de fina blå mössorna. Jag hasade upp i gynstolen och min man satte sig bredvid på en stol.

Det var en annan sköterska och en annan läkare denna gången men de var jätteproffsiga och trevliga så allting flöt på hur bra som helst. Jag fick morfinmedlet i armen (heyy.. vad det snurrade, lite soft tyckte jag och sluddrade kanske lite) =) och det stack bara till lite nån gång, bedövningssticken kändes knappt.

Efter en kort stund så var det första ägget utplockat och vi fick se det på skärmen och sen gick resten snabbt och plötsligt var vi klara.

Efter ägguttaget så fick jag lägga mig i sängen en stund och vila och min man fick gå iväg och göra sitt, sen kom sköterskan in och meddelade att de hade fått ut fem ägg =)

och sen.. kom mackorna!!!! Fy fasen vad goda de är, just där och just då. Efter en tunn frukost för egen del så var det som att äta glitter och änglar! * nom nom*

Innan vi åkte hemåt blev jag beordrad att kissa så allt funkade som det skulle och sen var det dags att lämna kliniken.

Jag har varit jättetrött hela dagen och tagit det lugnt och sovit lite också, jag känner mig lite svullen i magen och det ömmar lite, men inte så jättemycket. Klart hanterligt och jag har inte behövt ta någon alvedon.

Just nu är väl våra ägg i full fart med att bevisa sin duglighet (hoppas jag) och förhoppningsvis delar de sig som de ska och blir befruktade som de ska. Vi vill ju helst ha tillbaka två bra ägg men även ett riktigt bra ägg är ju såklart guld värt. Drömmen vore ju att kunna frysa något också men eftersom vi inte har så många ägg att spela på så är jag jättenöjd bara med att det blir återinsättning på måndag.

Tiden är ju bokad så nu hoppas vi att de inte ringer på måndag och säger att det inte blev nåt.. det skulle vara väldigt snopet och tungt. =/

HOPPAS HOPPAS HOPPAS det är vår tur denna gången att lyckas! =)

Idag har vi varit på ultraljud igen och det blev inte så hemskt som jag befarade =)

Det fanns som vi redan visste, två stycken fina äggblåsor i ena äggstocken, och två stycken "helt okej" i den andra, plus två stycken mindre som troligen inte hinner växa till sig men det var heller inte en omöjlighet att de spurtar mot slutet.

Ikväll ska jag ta min sista Menopurspruta och min sista Orgalutranspruta. Skönt, för min mage har blivit rätt full av små blåmärken nu så det är lite svårt att se vart man kan sikta när man ska ta sprutorna.

Imorgon blir det Ovitrellesprutan prick kl 20.00, därefter frihet från mediciner på torsdag och så äggplock på fredagmorgon =)

Om vi får ut minst två ägg och minst två ägg befruktas som de ska så kommer de att sätta in två stycken ägg på måndag när det är dags för återföring. Detta görs för att öka chanserna för att jag ska bli gravid. Det ger oss förstås också en liten chans/risk för tvillinggraviditet med allt vad det innebär (på gott och ont) =)

Vi är jätteglada över att vi kommer till äggplock denna gången, det såg ju inte så ljust ut efter första ultraljudet så fortsätt nu håll tummarna för oss på fredag! Det behöver vi =))