Jag inbillar mig att jag har varit lite lite svullen i magen idag, lite diffust sådär, och lite som att det ..bubblar, sticker och drar fast ändå väldigt lite. Nånting håller nog på att hända därinne precis som det ska.

Ikväll fick vi blanda en ny omgång menopur och jag råkade spilla några droppar utanför, det var så lite men jag blev ändå orolig (läs: rejält nojjig och milt upprörd) för att det blivit nåt knas med dosen nu. Jag insåg sen att de nog inte hade låtit oss noviser ta sprutor själva om det vore såå himla noga. Det ÄR ju noga men man gör så gott man kan. Det vet jag att sköterskan har sagt. Blev lite lugnare då. Och maken kunde pusta ut ;)

Ingen sveda eller utslag efter Orgalutransprutan denna gången heller, men nog känns det lite mer i magen nu. Tror inte riktigt längre på att det är inbillning. Imorgonbitti ska jag på det första ultraljudet så det ska bli spännande att se lite vad som händer därinne. Då får jag också veta hur jag ska fortsätta dosera och kanske till och med få besked om när det kan bli äggplock. =)

Ikväll fick Menopursprutan säga hej till Orgalutransprutan. Orgalutran ska jag ta för att förhindra en spontan ägglossning för man vill ju att äggen ska stanna kvar där inne och gosa till sig så de kan plocka dem snart. Jag kommer alltså att ta både menopur och orgalutran varje kväll vid samma tid några dagar framöver.

Orgalutran är speciellt ickemysig eftersom nålen är tjockare än på Menopursprutan sen hade jag också hört att man kan få utslag och sveda och så av sticket. En del har problem att få den igenom huden. Den ska helt enkelt vara lite värre att ha med å göra. Hu.

Naturligtvis var jag lite nervös när den skulle tas ..men jag hade inte behövt oroa mig så mycket. Den gick lika lätt att ta som Menopuren och ingen sveda eller några utslag alls. Puh!

Nu är första sprutan tagen och vi är igång! =)

Det tog en stund att blanda eftersom jag var riktigt noga med att allt skulle bli rätt (nojjig som man är).

Först skulle man blanda den lilla burken med menopur med två behållare vätska (vatten? fasen, jag blev osäker nu på vad det var i de där egentligen. Nåja. Spelar kanske mindre roll om jag vet det eller inte. Det ska ju in likförbenat) =) sen skulle man ta en engångsspruta och suga upp 225 enheter av menopuret och det var ju fasen inte så lätt att undvika de där rackarns små luftbubblorna.

Det är ju inte i blodet man ska in med medlet så ingen fara på taket men eftersom man skulle undvika dem så antar jag att det har någon annan innebörd tex att det är supernoga med dosen eller liknande. (alltså jag måste varit helt snurrig när vi gick igenom detta för jag kommer inte ihåg vad hon sa men jag vet att jag frågade om det) ..

Efter några nervösa nojjningar från min sida över detta och lite försök till lugnande från mannens sida så blev det äntligen dags för att injicera.

Tjopp. klart!

Det sved lite efter sticket och det var lite läskigt, inte att sticka, utan mer att stoppa i kroppen något, jag tar ju knappt värktabletter. Men det är bara att vänja sig, det är ju för en god sak =)

Nu kommer jag att ta en spruta varje kväll ungefär samma tid, i fem dagar och på den femte kvällen är det dags att lägga till ytterligare en spruta.

Jag har också bokat en tid för ultraljud cykeldag 7 för att kolla upp hur det har gått. Nu är det bara att hoppas att menopur är rätt medel för mig!

Idag har vi varit och fått instruktioner inför sprutstarten.

En supergullig barnmorska gick igenom hur man blandade och använde sprutan och lite sånt.

Jag hade ingen aning om hur det skulle kännas att sticka sig själv men det visade sig inte vara några problem, inte ens efter att det började blöda lite efter provsticket (jag tål inte att se blod). Nu är jag alltså mer nervös över hur blandningen ska gå. Om man ska typ blanda ihop allting helt fel och sticka sig i näsan eller nåt. Vem vet vad en förvirrad hjärna kan ställa till med? ;-)

Jag fick provsticka i en liten boll först innan jag gick vidare till mig själv. Sprutan gled rakt in utan motstånd och det var ju bra eftersom jag sett framför mig hur man måste trycka hårt och sen skulle sprutan åka in för långt i magen. Fånig. =)

Efteråt gick vi till apoteket och hämtade ut en kasse med sprutor och medel och grejer. Det var det mesta jag handlat på ett apotek nån gång. Skönt att högkostnadsskyddet gick in också för jag har fått för mig att det skulle bli r ä t t mycket dyrare utan det..

Vi glömde be om en behållare för använda engångssprutor så vi får försöka hitta nåt substitut hemma. Har hört att man ju kan använda en tom mjölkpaket eller liknande. Annars kommer det ju se ut som en pundarkvart hemma rätt snart.

Det blev en hel hylla full i kylen med alla attiraljer. Men ska det va ska det va liksom! =)

Igår var vi på kliniken där vi ska få göra IVF (ICSI) och träffade vår läkare.

Han gav ett väldigt lugnt intryck, viket kändes bra, och han var väldigt duktig på att gå igenom allting med oss i lugnt tempo och det fanns gott om tid för våra tusen frågor =)

Han gick igenom vår utredningsjournal och berättade lite runt detta. Han gick tex. igenom mina värden efter blodproverna och de såg helt okej ut förutom AMH-värdet som var lite lågt. Han berättade att det tidigare normalvärdet för detta prov ligger från 0,7 och då jag hade 0.79 så ligger jag ju inom det men som sagt, det är lågt och detta är ett mått på äggreservern om jag nu fattade det rätt ( trots att han förklarade väldigt bra så betyder ju inte det att min snurriga hjärna är med till 100% hehe). Inte så positivt att det är så pass lågt men jag fick göra en ultraljudsundersökning också där han tyckte att det såg bättre ut än i journalen så det var väl bra iaf.

Han nämnde att vi har några saker som väger positivt för att vi ska lyckas med behandlingen och några saker som väger negativt. Det positiva är att jag har varit gravid en gång (gjorde abort för ca 10 år sen) och att det är en manlig faktor som är inblandad och det negativa är just AMH-värdet (som inte verkar vara något de helt förlitar sig på) och en sak till som helt har trillat ut ur mitt huvud nu, tror det kan ha varit något värde som tillsammans med det låga AMH-värdet kunde spela roll trots att det andra värdet låg inom normalen.

Vi fick veta att det är den korta metoden som gäller för oss dvs att jag slipper nässprejer och nerreglering (och därmed riktigt jobbiga biverkningar) och istället ska börja ta sprutor. Fyra läkemedel skulle han skriva ut, tre sprutmedel och ett med vagiatorer.

på måndag ska jag tillbaka för att få instruktioner av barnmorskan hur jag ska ta mina sprutor (tur att man inte är spruträdd och är van vid stick eftersom jag piercat mig genom åren, det kan ju inte vara värre med en spruta än ett hål genom tungan.. väl?) =)

Det återstår att se. Jag är lite osäker i dagsläget när jag kan sätta igång efter det men mensen beräknas komma på måndag tisdag eller onsdag och har jag fattat det rätt så kan jag sätta igång rätt snart då. Får väl fråga på måndag.

Spännande!!!

Första behandlingen blir alltid som ett test eftersom man inte riktigt vet hur min kropp reagerar på hormonerna men jag skulle få lite högre dos sa han och säkert berodde det på att jag inte har så stora chanser för många ägg.

Varför varför varför kunde jag inte träffat min fantastiska man tidigare i livet? kan inte låta bli att tänka så ibland.. men men nu är det som det är och det är bara att hoppas hoppas hoppas på att det här går vägen och att vi får vårt efterlängtade lilla underverk =)

För ungefär tre veckor sedan fick vi besked i brevlådan om att vår remiss hade landat i Huddinge och att det skulle ta 2-4 veckor innan besked om tid för IVF kommer. Vi hade redan hos läkaren på Sophiahemmet fått rådet att ligga på så inte detta drar ut på tiden, detta hade jag även både läst om på nätet och hört vänner i samma sits berätta om.

Nu i veckan ringde min man direkt till Vårdgarantikansliet eftersom vi hade hört att köerna är lååånga så vi tänkte att vi startar där och ser vad de säger. Och det gick ju väldans bra för hon skrev upp oss på kö till St Görans IVFklinik och där kommer vi få kallelse/tid inom 3 månader från nu =) Vi hade kunnat välja tex Falun också, dit var kön än kortare men vi vill helst göra det på hemmaplan så nu låter det nästan för bra för att vara sant!

Jag återkommer när kallelsen kommit så jag har svart på vitt. Då ska jag jubla =)

Nu var det dags för återbesök och få reda på vad våra prover har berättat om våra möjligheter att få barn.

Jag hade gissat lite på att det skulle vara min ålder som var boven i dramat så döm om vår förvåning när det visade sig att min man hade få och slöa spermier, men läkaren sa också att det märktes att jag snart fyller 39 så man kan väl anta att denna kombo förklarar det mesta. Lite av en chock för min man såklart. För mig spelar det ju absolut ingen roll, han är min manliga man och jag älskar honom över allt annat!

Min man fick boka in en tid för ny provtagning för att testa sig igen och se om det blir samma resultat, det kan tydligen variera lite, men vi fick också en remiss för IVF.

Det är en väntetid på ca 6 månader fick vi höra och det känns ju såklart jobbigt men hoppet finns ju så nu är det bara att vänta och längta och hoppas!!! och förstås kolla upp vad som händer nu, ifall man måste ligga på nånstans för att få en tid. Tiden tickar ju..

Idag var det dags för en HSS och jag var jättenervös eftersom jag har en tendens att stissa upp mig själv fast jag egentligen aldrig brukar ha någon anledning. Min man behövde vara på jobbet så jag åkte dit själv och träffade en jättetrevlig kvinnlig läkare så det kändes skönt att bli väl omhändertagen.

Jag fick hoppa upp i (kravla mig upp i) gynstolen och undersökningen satte igång.

En HSS görs strax efter mens och innebär att en tunn, mjuk slang förs in i livmoderhalskanalen. Läkaren undersöker med ultraljud samtidigt som det via slidan försiktigt spolas in en saltlösning in i livmodern. Då kan man se formen på livmoderns och utesluta förändringar samt också se att äggledarna är öppna.

Det gjorde inte så ont alls mer att det stack till/nöp till när katetern skulle föras in men i övrigt bara lite lätt tryckkänsla, kanske lite som väldigt lätt mensvärk.

När läkaren gjorde undersökningen berättade hon att det såg fint ut, fin passage och så menade hon nog på att jag själv skulle kunna se det på skärmen.. men jag såg typ bara ..nåt gråsvart..isch.. haha. Jag hmmade bara och höll med och sa väl "vad bra" eller nåt sånt. hehe.

Det var skönt att veta att det iaf inte var några synliga stopp eller liknande som jag (såklart också) var nervös för.