Nu har jag fått reda på mina resultat på provsvaren (de som jag tog veckan före KUB). Jag var lite nyfiken på hur mina järndepåer såg ut eftersom jag var lite rädd att de skulle vara katastrofalt dåliga så jag ringde vår BM och pratade med henne. Men jag hade inte behövt oroa mig för det heller, jag hade ett värde på 63 och man skulle ha över 20 så phew. Hon sa att om jag bara fortsätter äta mina järntabletter så ska nog järnvärdet kunna stabilisera sig.

Jag tar min tablett innan jag går och lägger mig tillsammans med ett glas apelsinjuice för att järnet ska kunna tas upp bättre av kroppen.

Jag passade också på att kolla om jag var RH-positiv eller RH-negativ. Ca 15% är negativa vilket innebär att om deras barn är positivt så finns det en pytteliten risk att om deras blod skulle blandas så kommer modern att bilda antikroppar mot barnet som i enstaka fall då kan få blodbrist. Jag var RH-positiv så allt var frid och fröjd!

Jag frågade också hur länge jag ska äta folsyratabletter och det var inte så viktigt längre, jag kunde äta ut kartan eller äta veckan ut eller liknande. Skönt att slippa komma ihåg tabletter så nu kan jag enbart koncentrera mig på att inte glömma järntabletterna =)

Vi kommer att bli med kattunge också i slutet av september så jag frågade lite om det här med toxoplasma, dvs en infektion orsakad av en parasit där huvudvärden för den är just katten. Dock är det så att de flesta katter i synnerhet innekatter avsöndrar inte den här parasiten så risken för mig är inte så stor. Man avråder dock från att gravida tar hand om kattlådan så den biten har min man lovat att göra under graviditeten.

BM sa att jag inte skulle oroa mig för något sådant .. så då tänker jag inte göra det =)

I övrigt mår jag bara fint, är iofs fortfarande trött men inbillar mig att jag börjar bli mikroskopiskt lite piggare så kanske är det på g att bli bättre. Jag är ständigt halvtäppt i näsan och nyser flera gånger om dagen men har förstått att det nog inte är en långdragen förkylning utan snarare graviditeten som inte tycker att jag ska må fööör bra hehe. Höga halter av progesteron och östrogen är troligen boven i dramat. Jag tycker fortfarande att jag kommit väldigt lindrigt undan så jag är rätt förnöjd ändå. It´s for the greater good =)

Dagarna svischar fram (nej nu ljög jag nog lite för det går faktiskt ganska långsamt när jag tänker efter..) tills det är dags för nästa ultraljud. Då kommer jag att vara i vecka 20 och kanske har jag då börjat känna de första fosterrörelserna. Det börjar synas lite nu att det inte bara är glass och kakor i den här magen .. men än är det en bit kvar till den där fina gravidmagen som man gärna vill ha, ni vet när det syns ordentligt men man fortfarande inte har hunnit bli helt otymplig =)

Nehä nu är det väl verkligen på tiden med en uppdatering =)

Min graviditet hittills har varit väldigt trevlig, så jag hoppas resten av den blir det också inklusive förlossningen..

Konstigt nog är nojjiga jag väldigt lugn inför tanken på att lillknodden faktiskt ska ta sig ut också en dag ..men det kanske förändras, om inte förr så när jag får första värken och förmodligen kommer böna och be min man att ta över och föda åt mig istället. =)

Iofs har jag varit väääääääldigt trött, tänk klubbad säl ..

Jag har också märkt att om jag sitter en längre tid så har jag lite ont när jag går, alltså i skelettet på nåt sätt, lite som man kan tänka sig att man kanske kan få om man rider tre timmar i sträck på en tjock islandshäst.. lite krum och mör.. vet inte om det har med foglossning att göra men förhoppningsvis är det normalt eftersom lederna, särskilt i bäckenet, blir rörligare under graviditet. Jag får fråga barnmorskan om råd. Nåväl..

För några veckor sedan var vi på inskrivning på mödravårdscentralen och fick prata med en supertrevlig barnmorska, skönt när det känns kanonbra och man slipper krångla med att byta eller nåt. Hon gav oss massor med information och läsmaterial, ställde frågor till oss båda om det finns några ärftliga sjukdomar i släkten och om vi röker, snusar, dricker osv osv.

Sedan fick jag vägas (77kg) och hon stack mig i fingret för att kolla blodvärdet. Nu var ju inte det så fantastiskt (104) så jag blev tvungen att köpa med mig järntabletter från apoteket. Jag hade hört massor av jobbiga saker som händer när man äter såna men peppar peppar det har ändå gått ganska bra. Proppar i mig katrinplommon emellanåt och det verkar balansera upp det bra. So far so good! Hon tog också blodtrycket och det var helt normalt (110/70)

Vi fick förutom information om graviditet och förlossning (en fin liten bok som heter "Vänta barn", en bok om graviditet, förlossning och första tiden med barnet) även information om kostråd och fosterdiagnostik.

Sedan bokade hon in mig på en tjejgrupp där man samlas en hop gravida kvinnor och ..ja jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på.. men jag gissar att det är ett bra sätt att träffa andra i samma sits plus kunna ställa lite frågor och annat till varandra.

Hon skickade också remiss för ett ultraljud gällande KUB-test, som vi bestämde oss för att ta, och ett för det "vanliga" ultraljudet som de flesta gör runt vecka 17-18 nånting.

Mycket information att ta in, men allt är ju så himla spännande! =)

Idag kl 11 var vi på KUB-testet. Jag hade då varit inne nån vecka tidigare på vårdcentralen och tagit blodprov inför detta. KUB innebär ett kombinerat blodprov med ultraljud som man sedan gör en sannolikhetsberäkning på där man får en siffra på hur stor sannolikhet det är för att barnet har Downs syndrom. Man kollar också ett par andra grava kromosomfel i samband med detta test. Om man får hög sannolikhet erbjuds man att gå vidare med moderkaksprov eller fostervattensprov för att få exakt besked om hur det ligger till. Dessa prov har en liten risk för missfall så det är ju verkligen ett prov man vill slippa att göra.

Naturligtvis var jag jättenervös.. inte bara för dåligt resultat utan också för att barnmorskan skulle leta och leta och inte hitta nåt därinne. Typ att lillen har försvunnit eller nåt.

Jag fick lägga mig på britsen och så kladdade hon in min mage (som än sålänge inte ser gravid ut, fast jag gärna vill hävda det men tyvärr är det nog bara späck hehe) med nån kall gelé och sen dök det upp en liten minimigochminman på skärmen. Lycka!!!

Den lille knodden sprattlade runt och viftade med armar och ben och hade sig så det var full fart. Vi fick se hjärtat som slog så fint. Knodden hade två ben och två armar och en liten nästipp och ryggrad och navelsträng och allt såg hur normalt ut som helst. Vi tog några bilder och njöt en stund, sen knappade hon in resultatet av nackspaltsmätningen hon gjorde tillsammans med mitt blodprov samt ålder, vikt, längd och om jag rökte ..och därefter kom det slutliga resultatat dvs sannolikhetsberäkningen.. *trumvirvel*

Om man har siffror som säger en högre sannolikhet än 1:200 så erbjuds man att testa sig vidare så inte behövde vi oroa oss inte när vi fick siffrorna 1:16000 ...PHEW. Det var låg risk även på de andra kromosomfelen så det var bara glädje idag i det lilla rummet =)

Efteråt, lite glatt skakade, gick jag och min man och åt en lunch tillsammans och pratade om hela grejjen, hur fantastiskt det är, helt galet och härligt och spännande!

Nästa som händer är det "vanliga" ultraljudet den 18 september, då kommer de mäta och kolla lilla knodden lite mer och se så allt ser bra ut. Jag kan knappt vänta på att få se skärmen igen med denna underbara lilla skapelse.

Har fotat av de tre bilder som vi tog idag så varsågod här är vår lilla blivande fina älskade bebis! =) <3