Idag var det dags för en HSS och jag var jättenervös eftersom jag har en tendens att stissa upp mig själv fast jag egentligen aldrig brukar ha någon anledning. Min man behövde vara på jobbet så jag åkte dit själv och träffade en jättetrevlig kvinnlig läkare så det kändes skönt att bli väl omhändertagen.

Jag fick hoppa upp i (kravla mig upp i) gynstolen och undersökningen satte igång.

En HSS görs strax efter mens och innebär att en tunn, mjuk slang förs in i livmoderhalskanalen. Läkaren undersöker med ultraljud samtidigt som det via slidan försiktigt spolas in en saltlösning in i livmodern. Då kan man se formen på livmoderns och utesluta förändringar samt också se att äggledarna är öppna.

Det gjorde inte så ont alls mer att det stack till/nöp till när katetern skulle föras in men i övrigt bara lite lätt tryckkänsla, kanske lite som väldigt lätt mensvärk.

När läkaren gjorde undersökningen berättade hon att det såg fint ut, fin passage och så menade hon nog på att jag själv skulle kunna se det på skärmen.. men jag såg typ bara ..nåt gråsvart..isch.. haha. Jag hmmade bara och höll med och sa väl "vad bra" eller nåt sånt. hehe.

Det var skönt att veta att det iaf inte var några synliga stopp eller liknande som jag (såklart också) var nervös för.

Tydligen var det så att man skulle ta blodproverna på mensens tredje dag men om mensen kom på en torsdag så var man tvungen att ta proverna redan på fredagen eftersom det skulle vara för sent efter helgen. Jag var inte helt hundra på om detta var rätt information eller om jag hade snurrat till det så jag hoppades att min mens skulle komma vilken annan dag som helst men inte en torsdag. Såklart kom mensen på en torsdag!

Jag tog en blå buss till SÖS och satte mig med en väntlapp och väntade på min tur. Väntrummet var nästan tomt så det var lugnare än vad jag hade föreställt mig. Jag gillar verkligen inte väntrum, att sitta och vänt och vänta och vänta bland en massa andra väntande människor och självklart är det ju alltid då som magen börjar kurra konstigt så man känner sig helt uttittad fast ingen egentligen bryr sig. Fast jag fnissade iofs åt en farbror en gång som måste ha haft draken Katla i magen. Det lät som ett monster! Men han såg helt oberörd ut. Imponerande!

När det var min tur fick jag gå in i ett rum och sätta mig på en stol och där satt en man på andra sidan skrivbordet som inte sa ett ljud. Han pysslade och grejjade med alla saker han skulle använda och klisterlappar som skulle på rören och allt möjligt som tog en eeeeeevighet. Man vet ju liksom inte riktigt var man ska titta eller om man ska säga nåt för att lätta upp "stämningen" eller så. Hissar är ett annat sådant tillfälle. Normalt sett är jag den som inte kan vara tyst utan måste kläcka ur mig nåt fånigt och så tänker jag "men... varför sa jag så???" men idag lyckades jag vara helt tyst. Duuktig!

Proverna togs och jag åkte hem igen. När jag kom hem bokade jag in en tid för HSS som är en spolning av äggledarna och som jag hört ska göra jääätteont! Jag har även hört att det inte ska göra så ont (det är individuellt) men naturligtvis har jag bara lyssnat på skräckhistorierna. Gulp!