Nehä nu är det väl verkligen på tiden med en uppdatering =)

Min graviditet hittills har varit väldigt trevlig, så jag hoppas resten av den blir det också inklusive förlossningen..

Konstigt nog är nojjiga jag väldigt lugn inför tanken på att lillknodden faktiskt ska ta sig ut också en dag ..men det kanske förändras, om inte förr så när jag får första värken och förmodligen kommer böna och be min man att ta över och föda åt mig istället. =)

Iofs har jag varit väääääääldigt trött, tänk klubbad säl ..

Jag har också märkt att om jag sitter en längre tid så har jag lite ont när jag går, alltså i skelettet på nåt sätt, lite som man kan tänka sig att man kanske kan få om man rider tre timmar i sträck på en tjock islandshäst.. lite krum och mör.. vet inte om det har med foglossning att göra men förhoppningsvis är det normalt eftersom lederna, särskilt i bäckenet, blir rörligare under graviditet. Jag får fråga barnmorskan om råd. Nåväl..

För några veckor sedan var vi på inskrivning på mödravårdscentralen och fick prata med en supertrevlig barnmorska, skönt när det känns kanonbra och man slipper krångla med att byta eller nåt. Hon gav oss massor med information och läsmaterial, ställde frågor till oss båda om det finns några ärftliga sjukdomar i släkten och om vi röker, snusar, dricker osv osv.

Sedan fick jag vägas (77kg) och hon stack mig i fingret för att kolla blodvärdet. Nu var ju inte det så fantastiskt (104) så jag blev tvungen att köpa med mig järntabletter från apoteket. Jag hade hört massor av jobbiga saker som händer när man äter såna men peppar peppar det har ändå gått ganska bra. Proppar i mig katrinplommon emellanåt och det verkar balansera upp det bra. So far so good! Hon tog också blodtrycket och det var helt normalt (110/70)

Vi fick förutom information om graviditet och förlossning (en fin liten bok som heter "Vänta barn", en bok om graviditet, förlossning och första tiden med barnet) även information om kostråd och fosterdiagnostik.

Sedan bokade hon in mig på en tjejgrupp där man samlas en hop gravida kvinnor och ..ja jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på.. men jag gissar att det är ett bra sätt att träffa andra i samma sits plus kunna ställa lite frågor och annat till varandra.

Hon skickade också remiss för ett ultraljud gällande KUB-test, som vi bestämde oss för att ta, och ett för det "vanliga" ultraljudet som de flesta gör runt vecka 17-18 nånting.

Mycket information att ta in, men allt är ju så himla spännande! =)

Idag kl 11 var vi på KUB-testet. Jag hade då varit inne nån vecka tidigare på vårdcentralen och tagit blodprov inför detta. KUB innebär ett kombinerat blodprov med ultraljud som man sedan gör en sannolikhetsberäkning på där man får en siffra på hur stor sannolikhet det är för att barnet har Downs syndrom. Man kollar också ett par andra grava kromosomfel i samband med detta test. Om man får hög sannolikhet erbjuds man att gå vidare med moderkaksprov eller fostervattensprov för att få exakt besked om hur det ligger till. Dessa prov har en liten risk för missfall så det är ju verkligen ett prov man vill slippa att göra.

Naturligtvis var jag jättenervös.. inte bara för dåligt resultat utan också för att barnmorskan skulle leta och leta och inte hitta nåt därinne. Typ att lillen har försvunnit eller nåt.

Jag fick lägga mig på britsen och så kladdade hon in min mage (som än sålänge inte ser gravid ut, fast jag gärna vill hävda det men tyvärr är det nog bara späck hehe) med nån kall gelé och sen dök det upp en liten minimigochminman på skärmen. Lycka!!!

Den lille knodden sprattlade runt och viftade med armar och ben och hade sig så det var full fart. Vi fick se hjärtat som slog så fint. Knodden hade två ben och två armar och en liten nästipp och ryggrad och navelsträng och allt såg hur normalt ut som helst. Vi tog några bilder och njöt en stund, sen knappade hon in resultatet av nackspaltsmätningen hon gjorde tillsammans med mitt blodprov samt ålder, vikt, längd och om jag rökte ..och därefter kom det slutliga resultatat dvs sannolikhetsberäkningen.. *trumvirvel*

Om man har siffror som säger en högre sannolikhet än 1:200 så erbjuds man att testa sig vidare så inte behövde vi oroa oss inte när vi fick siffrorna 1:16000 ...PHEW. Det var låg risk även på de andra kromosomfelen så det var bara glädje idag i det lilla rummet =)

Efteråt, lite glatt skakade, gick jag och min man och åt en lunch tillsammans och pratade om hela grejjen, hur fantastiskt det är, helt galet och härligt och spännande!

Nästa som händer är det "vanliga" ultraljudet den 18 september, då kommer de mäta och kolla lilla knodden lite mer och se så allt ser bra ut. Jag kan knappt vänta på att få se skärmen igen med denna underbara lilla skapelse.

Har fotat av de tre bilder som vi tog idag så varsågod här är vår lilla blivande fina älskade bebis! =) <3

 

helena

7 augusti 2014 18:59

Jag kan inte se mig mätt....💕💕💕💕💕🍼🍼

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom hon då äntligen, lilla Alva, efter igångsättning vecka 41+1. =) <3 <3 <3 Hon var 51 cm lång och vägde 3285 gram när hon föddes.   Idag är hon nästan sex veckor gammal och är förstås det allra sötaste som finns =)   Förlossni...

Det var då en envis liten bebis som inte vill komma ut. Det är BF+6 dagar och det är en otålig väntan. På fredag ska vi ringa in till KS Solna på morgonen för då är det dags att bli igångsatt (vilket jag hade hoppats på att inte behöva bli). Vi ska...

Nu är det en ynka dag till BF och vi har precis varit hos BM på sista kontrollen.   Det var inga konstigheter idag heller. Blodtrycket var fortsatt jättebra 110/70, blodvärdet hade sjunkt lite till 113 (ska preppa med blodpudding, leverpastej och...

I torsdags var vi på kontroll igen hos BM och allt såg jättefint ut!   Blodtryck: 110/70 Magmått: 34 (+1 cm från förra gången) Bebis hjärtslag: 136   Hon skrev också en sammanfattning om hur min graviditet har varit och om vi hade några s...

Någonting jag inte rekommenderar när man är höggravid det är att få en superförkylning med hostan from hell =/  Bebis sparkar runt som en vettvilling i magen och är säkert arg som ett bi för att jag stör hennes sömn. Speciellt sparkar hon på urinbl...