Idag har vi varit hos barnmorskan på kontroll och allting såg jättefint ut =)

Det var extra skönt att allt såg bra ut eftersom jag natten till i måndags vaknade och hade jättevärk i magen =/ Det kändes precis som mensvärk fast "utavbarahelvete" ..enkelt översatt till: Skitont!

Jag blev såklart lite orolig och tänkte att visst, molvärk vet jag ju att man kan ha under graviditeten, men det här? Kan det verkligen vara normalt? Bebis kickade på rätt bra också men var det bra ..eller var det dåligt? Kanske kunde det vara sammandragningar som jag har hört talas om? Hur sjutton ska man veta hur det känns liksom?

På morgonen hade det klingat av lite och molvärkte "bara", som vanlig mensvärk, men jag ringde till barnmorskan för att kolla läget. Damen jag pratade med sa att det nog inte var någon fara eftersom bebis kickade på och det inte gjorde så ont längre men att jag absolut skulle kolla upp det. Nu hade jag ju en tid idag hos min barnmorska så det passade ju bra. Eftersom molvärken fortsatte och jag var lite orolig så vågade jag inte kasta mig in i stressen på jobbet och var därför hemma två dagar. Försökte passa på att vila så mycket jag kunde och hoppades att det inte var någon fara. På tisdagen fick jag också gå till mvc och lämna urinprov för att kolla så jag inte har fått urinvägsinfektion för det kan vara farligt om det inte behandlas har jag förstått. Den där jobbiga värken kom inte tillbaka och idag molar det inte längre så allt verkar frid och fröjd =)

Hos barnmorskan idag fick jag ett stick i fingret för att kolla blodvärdet och det hade nu stigit från blygsamma 104 till något mindre blygsamma 119 så det är på väg åt rätt håll tack vare järntabletterna.

Hon tog även blodtryck och det låg på 120/75 så det var ju finfint.

Sen fick jag ställa mig på vågen och hon sa att upp till 10 kg vid det här laget var helt normalt att ha gått upp, och jag hade gått upp sex kilo så jag hoppas att jag kan klara att trycka i mig några semlor i år iaf utan att skämmas(jajamensan, konditoriet vid mitt jobb kommer snart börja sälja eftersom det är så efterfrågat. En skam säger många. Jippie säger jag!)

Sedan var det dags för lite roligare saker, att mäta mage och lyssna på lilla bebisens hjärtljud. Magen mätte hon till 24 cm och det måttet förde hon in i en kurva. Mitt mått låg exakt på riktvärdet så det kändes ju bra. Och efter det fick vi höra hjärtljuden som lät ungefär som när en häst galopperar. Häftigt. Ett normalt värde ligger mellan 120 och 160 fick vi veta och det här lilla bebishjärtat låg på 156 slag/minut och slog regelbundet och fint precis som det skulle.

Efter detta fick jag lite papper med information om tidigare prover som jag gjort, bla att jag har blodgrupp 0 (noll) och att jag inte har Hepatit B, HIV eller syfilis.. Det var väl då för väl.. ;-) proven visade också att jag har immunitet mot röda hund, dvs jag är vaccinerad.

Vi fick även lite information och tider gällande kommande föräldrautbildning som vi ska gå på i december. Tre tillfällen på två timmar vardera. Då kommer vi att träffa andra blivande föräldrar och se på filmer, prata förlossning, smärtlindring, amning, tiden efter förlossningen och föräldraskapet.

Vi passade på att fråga om det är farligt för bebis att gå på konsert på fredag. Jag och min man ska gå på en dataspelskonsert dvs en stor orkester spelar musik från spel samtidigt som man får se filmer ur spelen på storskärmar. Hur häftigt som helst säkert men man vill ju inte att bebis ska få hörselskador.. Det var ingen fara sa hon men jag kunde lägga jackan och/eller en tjock tröja om magen för att dämpa lite. Det enda som kunde hända är att bebis inte gillar ljudvolymen och börjar sparka som en galning och att man kanske måste lämna och gå ut då för det kan tydligen kännas riktigt obehagligt. Vi får väl se hur det går.. =)

Vi har förresten börjat titta på barnvagnar nu, eller inte titta fysiskt.. men göra lite research på nätet om vad som finns samt frågat våra vänner på facebook om de har några tips och så på modeller m.m Problemet är ju att alla tycker olika hehe men det verkar som att Brio Go, Next och Happy är poppis samt Emmaljungas vagnar. Det är ju en hel djungel.. Helst vill man ju att man kan googla barnvagn på nätet och så får man upp en stor annons "En helt vanlig jävla barnvagn. Kom å köp!" .. men så lätt är det ju inte. Återkommer med hur det går i ämnet.

En annan huvudkliare är ju det här med föräldrapenning.. ah men hur mycket saker finns det att tänka på egentligen?Ge oss våra pengar!!!!!! Hur svårt ska det vara? =) .. men nu lutar det iaf åt att jag kommer vara ledig från 5 januari och hela nästa år och sen kommer min man ta ut så mycket som han kan ta ut utan att vi måste leva på nudlar i tre månader.. Lite ska man spara också har vi förstått så vi får väl se till att det räcker och blir över.

Sen har jag fått för mig att jag ska sy ett lapptäcke ????????? Herregud, vad har flugit i mig? Snart börjar jag säkert baka också. Och julpynta. Mamman i mig har börjat vakna.. =)

Kastar in en bild på min vecka 26-mage. Jag tycker att jag är stor som ett hus, men då min "lilla" mage mätte 24 idag så ska man inte glömma att kurvan går upp till 37.. med andra ord, det ska hända rätt mycket mer innan magen är nöjd med sin form hehe

Nu har lite drygt 60% av graviditeten gått. Det är galet vad tiden går fort och långsamt på samma gång.

Jag mår fortfarande bra förutom tröttheten men jag är lite mer öm i bäckenskelettet eller vad man ska kalla det för, framförallt om jag har suttit länge eller gått länge. Det är nog fortfarande i klass med vad som kan vara normalt med tanke på allt som händer med kroppen men visst är jag lite nervös för att det ska bli värre och det vankas foglossning..

Magen växer och lillknoddan har börjat kicka på rätt bra (anar att det kommer bli långt mycket värre) och man märker att hon har perioder då hon är extra vaken och skuttar runt där inne eller spelar rugby eller vad hon nu kan tänkas göra. Än sålänge känns det bara mysigt. En vacker dag kommer hon att hitta till revbenen eller urinblåsan. Det kan vara så att jag ändrar uppfattning då.. ;-)

Jag har upptäckt flera fördelar med att vara gravid. En liten lista på positiva saker (förutom själva bebis i sig förstås) skulle kunna vara:

1. Jag kan ha på mig vad som helst och jag slipper tänka "ser jag fet ut i det här" och då krampaktigt försöka hålla in magen eller dölja bilringar eller liknande. Jag SER fet ut, och det är positivt! Härligt va?

2. Jag kan lägga det mest användbara kortet i livets kortlek. Ofta. Och med all rätt. Gravidkortet!

Det funkar skitbra om det tex. kommer leveranser till jobbet (jag kan inte bära tungt), eller man har blivit hembjuden till någon men egentligen är för trött (lätt att runda av tidigt och skylla på att man är trött och peka på magen. ALLA förstår hehe).

3. Jag slipper tömma kattlådan!

4. Förr eller senare kommer jag att kunna använda gravidkortet på bussen och slippa stå. hehe.

5. Om jag blir sugen på något så fattar folk att det är gravidcravings (vilket det inte alltid är..) och kanske gör som min kollega. Jag var supersugen på clementiner. Hon skulle till affären och skulle handla, frågar om jag vill ha nåt och jag slänger fram lite clementinobsession.. vilket resulterar i att jag fick 2 kg clementiner. Muaha. Jag fick ju iofs betala för dem själv .. men jag slapp köpa frukt på en vecka =P

Nåväl, den 5 november ska jag till barnmorskan nästa gång, så efter det återkommer jag här igen. Hon kommer mäta mage och lyssna på bebis hjärtslag och lite sånt förutom det vanliga: kolla blodvärde, blodtryck och annat.

Spännande!

Till att börja med vill jag bara säga att mina mammabyxor, som jag skrev om i förra inlägget, självklart visst det kasade ner i baken så jag fick gå och dra i dem som en galning för att få dem att stanna kvar. Så vad gör man då? Jo man köper hängslor. Funkar alldeles utmärkt och jag är fett förnöjd!

Imorgon går jag in i vecka 20 och då kan man väl säga att halva graviditeten har gått. Häftigt!

Idag har vi varit på rutinultraljud. Lite nervös var man ju fast inte lika mycket som förra gången på KUB-testet. Det blev lite kaos i starten idag då den blivande pappan var försenad från jobbet och fick kasta sig i en taxi för att hinna. Men han hann och ska det gås på ultraljud så ska man väl åka taxi som fint folk eller hur? ;-)

Väl inne fick jag som vanligt lägga mig på britsen och hon kletade in min mage med det där kalla gucket som nog kallas ultraljudsgel och så höll jag nog nästan andan i nån sekund innan den lilla bebisen kikade fram på skärmen. Steg 1 för mig var att se att den fanns där (vet inte riktigt vart den skulle tagit vägen annars?) och steg 2 var att barnmorskan senare skulle säga att allt såg helt normalt ut. Vilket hon gjorde. PHEW!

Hon gick igenom den lilla bebisen från topp till tå och mätte och kollade hur det såg ut, hjärna, hjärta, hur blodkärlen var kopplade, hur blodkärlen såg ut i navelsträngen, ryggrad, njurar, armar och ben och händer och fötter och allt möjligt som hon kunde mäta och inspektera. Medans hon gjorde det berättade hon vad det var vi såg på skärmen (för det ska väl erkännas att vi långt ifrån såg lika mycket som hon gjorde) =)

Hon kollade även moderkakan så den satt normalt och det gjorde den. Medans hon gjorde allt det här så passade hon även på att ta några bilder som vi fick med oss hem.

Eftersom vi var så nyfikna på om hon kunde se vilket kön det var så hörde vi oss för om hon kunde se det åt oss. Hon kikade runt lite och sen sa hon att nu var hon övertygad. (då hade vi ju såklart inte sett nånting som kunde tydas till nånting..) och så sa hon att det iaf var 90% säkert att det blir en liten flicka. Självklart så himla roligt vilket besked vi än hade fått och vi vet ju som sagt då inte till 100% förrän prinsen eller prinsessan kikar ut, men ändå känns det lite roligare att på något sätt kunna personifera den lilla, nu som en "hon" och kanske tänka lite extra på just tjejnamn. Kanske blir det en rosa klänning inköpt såsmåningom. Ja jag veeeet.. kanske borde jag vara mer sådär könsneutral.. men jag kan ju inte låta bli hehe, det är så himla gulligt. Om det blir en pojk så får jag verkligen hoppas att han inte har något emot rosa klänning. Om inte annat så kan det bli ett fint studentplakat ;)

Förra helgen gjorde vi förresten vårt allra första bebisgrejinköp i form av en vit spjällsäng som vi köpte av en vän. Det är också en sådan där milstolpe!

Nästa tur till mödravårdscentralen blir när jag ska gå på tjejgruppen om ett par veckor, lite nervöst men samtidigt roligt. Till barnmorskan ska jag inte förrän i november (om hon inte kallar mig för att kolla järnet igen innan dess).

Ikväll ska vi fira denna ultraljudsdag med lite god fika och sätta ihop vårt nya fina köksbord som vi köpt på MIO. =)

Idag köpte jag mina första riktiga mammabyxor. Ett par svarta mammajeans och ett par mörkblå mammajeans på H&M. Milstolpe! =) Ska inviga ett av paren på måndag på jobbet, håll tummarna för att de inte kasar ner i baken (Ett problem jag brukar ha med byxor, vet inte om jag är ovanligt "plattrövad" eller nåt..?) De svarta byxorna har nämligen inga hällor för skärp. De blå har förvisso det men jag tror inte skärp är speciellt smidigt att ha till så hoppas de funkar bra ändå..

Nu ska väl magen bli glad för att den kan få pösa ut i sin fulla prakt under veckorna som stundar...

Utan kläder ser jag ordentligt gravid ut men med kläder på ser jag fet ut. Det är en svår balansgång mellan att bara se fet ut och att gå naken på stan bara för att det ska synas. Men jag tror kanske det är bäst att jag får se fet ut ett litet tag till innan graviditeten äntligen kommer att synas för alla =)

Nu har jag fått reda på mina resultat på provsvaren (de som jag tog veckan före KUB). Jag var lite nyfiken på hur mina järndepåer såg ut eftersom jag var lite rädd att de skulle vara katastrofalt dåliga så jag ringde vår BM och pratade med henne. Men jag hade inte behövt oroa mig för det heller, jag hade ett värde på 63 och man skulle ha över 20 så phew. Hon sa att om jag bara fortsätter äta mina järntabletter så ska nog järnvärdet kunna stabilisera sig.

Jag tar min tablett innan jag går och lägger mig tillsammans med ett glas apelsinjuice för att järnet ska kunna tas upp bättre av kroppen.

Jag passade också på att kolla om jag var RH-positiv eller RH-negativ. Ca 15% är negativa vilket innebär att om deras barn är positivt så finns det en pytteliten risk att om deras blod skulle blandas så kommer modern att bilda antikroppar mot barnet som i enstaka fall då kan få blodbrist. Jag var RH-positiv så allt var frid och fröjd!

Jag frågade också hur länge jag ska äta folsyratabletter och det var inte så viktigt längre, jag kunde äta ut kartan eller äta veckan ut eller liknande. Skönt att slippa komma ihåg tabletter så nu kan jag enbart koncentrera mig på att inte glömma järntabletterna =)

Vi kommer att bli med kattunge också i slutet av september så jag frågade lite om det här med toxoplasma, dvs en infektion orsakad av en parasit där huvudvärden för den är just katten. Dock är det så att de flesta katter i synnerhet innekatter avsöndrar inte den här parasiten så risken för mig är inte så stor. Man avråder dock från att gravida tar hand om kattlådan så den biten har min man lovat att göra under graviditeten.

BM sa att jag inte skulle oroa mig för något sådant .. så då tänker jag inte göra det =)

I övrigt mår jag bara fint, är iofs fortfarande trött men inbillar mig att jag börjar bli mikroskopiskt lite piggare så kanske är det på g att bli bättre. Jag är ständigt halvtäppt i näsan och nyser flera gånger om dagen men har förstått att det nog inte är en långdragen förkylning utan snarare graviditeten som inte tycker att jag ska må fööör bra hehe. Höga halter av progesteron och östrogen är troligen boven i dramat. Jag tycker fortfarande att jag kommit väldigt lindrigt undan så jag är rätt förnöjd ändå. It´s for the greater good =)

Dagarna svischar fram (nej nu ljög jag nog lite för det går faktiskt ganska långsamt när jag tänker efter..) tills det är dags för nästa ultraljud. Då kommer jag att vara i vecka 20 och kanske har jag då börjat känna de första fosterrörelserna. Det börjar synas lite nu att det inte bara är glass och kakor i den här magen .. men än är det en bit kvar till den där fina gravidmagen som man gärna vill ha, ni vet när det syns ordentligt men man fortfarande inte har hunnit bli helt otymplig =)

Nehä nu är det väl verkligen på tiden med en uppdatering =)

Min graviditet hittills har varit väldigt trevlig, så jag hoppas resten av den blir det också inklusive förlossningen..

Konstigt nog är nojjiga jag väldigt lugn inför tanken på att lillknodden faktiskt ska ta sig ut också en dag ..men det kanske förändras, om inte förr så när jag får första värken och förmodligen kommer böna och be min man att ta över och föda åt mig istället. =)

Iofs har jag varit väääääääldigt trött, tänk klubbad säl ..

Jag har också märkt att om jag sitter en längre tid så har jag lite ont när jag går, alltså i skelettet på nåt sätt, lite som man kan tänka sig att man kanske kan få om man rider tre timmar i sträck på en tjock islandshäst.. lite krum och mör.. vet inte om det har med foglossning att göra men förhoppningsvis är det normalt eftersom lederna, särskilt i bäckenet, blir rörligare under graviditet. Jag får fråga barnmorskan om råd. Nåväl..

För några veckor sedan var vi på inskrivning på mödravårdscentralen och fick prata med en supertrevlig barnmorska, skönt när det känns kanonbra och man slipper krångla med att byta eller nåt. Hon gav oss massor med information och läsmaterial, ställde frågor till oss båda om det finns några ärftliga sjukdomar i släkten och om vi röker, snusar, dricker osv osv.

Sedan fick jag vägas (77kg) och hon stack mig i fingret för att kolla blodvärdet. Nu var ju inte det så fantastiskt (104) så jag blev tvungen att köpa med mig järntabletter från apoteket. Jag hade hört massor av jobbiga saker som händer när man äter såna men peppar peppar det har ändå gått ganska bra. Proppar i mig katrinplommon emellanåt och det verkar balansera upp det bra. So far so good! Hon tog också blodtrycket och det var helt normalt (110/70)

Vi fick förutom information om graviditet och förlossning (en fin liten bok som heter "Vänta barn", en bok om graviditet, förlossning och första tiden med barnet) även information om kostråd och fosterdiagnostik.

Sedan bokade hon in mig på en tjejgrupp där man samlas en hop gravida kvinnor och ..ja jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på.. men jag gissar att det är ett bra sätt att träffa andra i samma sits plus kunna ställa lite frågor och annat till varandra.

Hon skickade också remiss för ett ultraljud gällande KUB-test, som vi bestämde oss för att ta, och ett för det "vanliga" ultraljudet som de flesta gör runt vecka 17-18 nånting.

Mycket information att ta in, men allt är ju så himla spännande! =)

Idag kl 11 var vi på KUB-testet. Jag hade då varit inne nån vecka tidigare på vårdcentralen och tagit blodprov inför detta. KUB innebär ett kombinerat blodprov med ultraljud som man sedan gör en sannolikhetsberäkning på där man får en siffra på hur stor sannolikhet det är för att barnet har Downs syndrom. Man kollar också ett par andra grava kromosomfel i samband med detta test. Om man får hög sannolikhet erbjuds man att gå vidare med moderkaksprov eller fostervattensprov för att få exakt besked om hur det ligger till. Dessa prov har en liten risk för missfall så det är ju verkligen ett prov man vill slippa att göra.

Naturligtvis var jag jättenervös.. inte bara för dåligt resultat utan också för att barnmorskan skulle leta och leta och inte hitta nåt därinne. Typ att lillen har försvunnit eller nåt.

Jag fick lägga mig på britsen och så kladdade hon in min mage (som än sålänge inte ser gravid ut, fast jag gärna vill hävda det men tyvärr är det nog bara späck hehe) med nån kall gelé och sen dök det upp en liten minimigochminman på skärmen. Lycka!!!

Den lille knodden sprattlade runt och viftade med armar och ben och hade sig så det var full fart. Vi fick se hjärtat som slog så fint. Knodden hade två ben och två armar och en liten nästipp och ryggrad och navelsträng och allt såg hur normalt ut som helst. Vi tog några bilder och njöt en stund, sen knappade hon in resultatet av nackspaltsmätningen hon gjorde tillsammans med mitt blodprov samt ålder, vikt, längd och om jag rökte ..och därefter kom det slutliga resultatat dvs sannolikhetsberäkningen.. *trumvirvel*

Om man har siffror som säger en högre sannolikhet än 1:200 så erbjuds man att testa sig vidare så inte behövde vi oroa oss inte när vi fick siffrorna 1:16000 ...PHEW. Det var låg risk även på de andra kromosomfelen så det var bara glädje idag i det lilla rummet =)

Efteråt, lite glatt skakade, gick jag och min man och åt en lunch tillsammans och pratade om hela grejjen, hur fantastiskt det är, helt galet och härligt och spännande!

Nästa som händer är det "vanliga" ultraljudet den 18 september, då kommer de mäta och kolla lilla knodden lite mer och se så allt ser bra ut. Jag kan knappt vänta på att få se skärmen igen med denna underbara lilla skapelse.

Har fotat av de tre bilder som vi tog idag så varsågod här är vår lilla blivande fina älskade bebis! =) <3

Idag var det dags för att göra det första ultraljudet för att se så allt såg ut som det ska därinne. Gissa om vi var nervösa? .. hu.. men det kanske inte är så konstigt efter allt vi har gått igenom. =)

Det var en stor lättnad (och lycka!) när det snabbt konstaterades att allting såg jättefint ut. Vi fick se en 9mm liten "knodd" med fina hjärtslag på skärmen. Jag daterades också fram två dagar (om det beror på embryots storlek eller att jag har tänkt fel när jag räknat vet jag inte men det spelar ju mindre roll) så idag är jag medicinskt i vecka 7+0 dvs det har gått exakt 7 veckor och noll dagar sedan befruktningen skedde. I folkligt tal går jag in i vecka 8.

Beräknad förlossningsdag sattes till 13 februari 2015. Fredagen den trettonde verkar förfölja oss =)

I övrigt mår jag ganska bra. Har känt mig lite vagt illamående precis som förut, kanske möjligen lite mer än tidigare, Jag har noterat att det kommer som mest om jag blir lite hungrig så jag försöker undvika det, undrar just hur fet och go jag ska bli under den här graviditeten hehe. Annars har jag väl de "vanliga" grejjerna, trött, lite öm i brösten, kissnödig m.m Tycker nog summa sumarum att jag mår förtfräffligt bra än sålänge, det vaga illamåendet till trots.

Vi passade på att ta en bild på den lilla knodden så här är den. Ni ser precis var va? Jag har varit snäll och satt en pil på den så ni kan se lite bättre. Det andra som är lite till höger var moderkakan (eller det som ska bli moderkakan ..eller hur det nu var) =) Säg hej till vår lilla knodd!

Idag gick jag in i vecka 7 och dagarna har bara rullat på.

Fortfarande inget illamående men kanske är jag en av de lyckliga som slipper må dåligt under graviditeten? Min mamma gjorde inte det när hon väntade mig har jag fått veta så det kanske finns hopp där =)

Jag är sjukt trött, sjukt kissnödig (framförallt om mornarna), har lite molvärk som kommer och går och brösten ömmar lite till och från. Det är det enda som kan tänkas vara symtom på att jag är gravid.

Blev riven (och biten) av en katt igår, men eftersom det knappt gick hål och såren inte har svullnat eller så och jag var snabb med att tvätta av med tvål och vatten så är det nog ingen fara, katter har ju rätt läskiga bakterier i sig så lite nervös blev jag (inte med tanke på mig, utan mer tankar på vad som kan hända med ett litet pyttigt embryo) Jag har gett katten onda blicken sen dess för att vara säker på att han inte gör om det hehe. Jag har inte riktigt tänkt på att man bör vara lite försiktig med katter när man är gravid ..men man lär sig något nytt varje dag =)

Mindre än en vecka till ultraljudet. Pirrigt värre!