Jaha.. crazycatlady var upptaget.. få fick det väl bli galnakattdamen dåra. För det är precis vad jag kommer att bli om vi inte kan få barn. Det kommer aldrig aldrig ALDRIG någonsin att kunna jämföras med att ha en egen liten knodd (såklart) men blir vi barnlösa så blir det massa gråt och en massa katter. punkt.

Jag och min man har försökt bli gravida i ungefär tre års tid men ingenting händer. Jag är 38 år och min man några år yngre och då tiden inte är så snäll mot oss kvinnor som vill bli mammor (här måste jag säga att jag tycker det är synd att inte naturen kan gå efter den inre åldern som för min del är max 25) när vi närmar oss 40 så kände vi att det kanske var läge att ta tag i det här. Helt enkelt att gå till farbror doktorn och fråga vad sjutton det är som händer (eller inte händer)?

Vi tog kontakt med Sophiahemmet i Stockholm och med en väntetid på några månader fick vi komma in på ett första besök. Farbror doktor visade sig vara en fantastiskt bra doktor, mycket trevlig och rolig och förtroendeingivande vilket kändes skönt med tanke på omständigheterna.

Först ställde han ett gäng frågor till mig och min man, frågor om ev tidigare graviditer, mens, sjukdomar osv och sen fick jag lägga mig i gynstolen för en första undersökning.

Han kollade så allt såg bra ut och det gjorde det med det lilla tillägget att han kunde se att jag inte var 25 längre.. rackarns!

Min sambo fick ta blodprover och jag fick information om att mina blodprover skulle tas tredje dagen i nästa mens och så fort mensen kom skulle jag även boka in tid för HSS på Sophiahemmet och så fick vi lite ytterligare information bla. om det spermaprov som min make skulle lämna in, vad han skulle tänka på osv. Mycket att ta in i hjärnan blev det men vi tyckte det kändes väldigt skönt att ha satt igång processen.